Posted on: 25 Oct 2009

Tack till exeditionsmedlemmen Troy Fardell och guiderna Saran och Christina för vackra bilder!

1 oktober

Vår vandring avslutades med en störtskur utan like. När vi hade mindre än tio minuter kvar till Jiri öppnade sig himlen och det fullkomligt öste regn ner på oss. På några sekunder var vi helt genomvåta och det stänkte lera upp över knäna. Vi tog skydd i ett litet skjul längs med vägen och funderade på om vi skulle fortsätta eller vänta ut regnet. Vi skrattade åt ankorna som genast sprang ut och ställde sig på vägen. De stod blickstilla tills vattnet var tillräckligt djupt och som på en given signal började de att glatt och energiskt att bada och plaska som små barn. Det såg för härligt ut! Vi insåg att regnet inte skulle sluta på ett bra tag utan stoppade undan kameror och annat vattenkänsligt och gav oss ut igen med samma entusiasm som ankorna. Efter ca 5 minuter nådde vi lodgen vi skulle bo på. De tog väl emot oss med varmt te och gav oss våra rum så att vi kunde byta om till torra kläder. Vår sista middag tillsammans blev trevlig. God Daal Bhat och hemgjord Raksy ackompanjerades med historier och minnen från vår expedition. Nästan en månad har vi varit på vandrande fot och i morgon tar vi, med blandade känslor, bussen tillbaka till Kathmandu.

Tack och hej från Daal Bhat Expeditionen 2009

Glada flickor i Jiri

30 september

Jodå, de hade alldeles rätt! Fantastisk utsikt bjöds vi på när vi vaknade i morse. Hela horisonten täcktes av Himalayas vita mäktiga toppar. Vi åt kokt potatis med chilisås till frukost, en populär rätt bland sherpafolket. Vandringen till Banda var mycket upp och ner och vi har klarat av nästa 2000 höjdmeter i dag, så att vi var lite möra när vi kom fram i kväll var inte så konstigt. Vi har mött väldigt mycket folk på stigarna i dag. Det är nepaleserna själva som är på väg hem efter att ha firat Dashain. Vi kommer i kängor och trekkingkläder och de kommer i kostymer och finskor – Det är nästan så att man känner sig lite dum… Väl framme vid lodgen i Banda plockade vi en hel del blodiglar från strumpor och skor. Alla klarade sig dock utan bett, förutom Saran. Vi njöt av värmande dusch och god mat. Kvällen har avslutats med äppelpaj igen och nu ska vi sova gott!

Daal Bhat Expeditionen 2009

På väg till Banda
Vackra vyer på väg till Banda

29 september

Nu befinner vi oss i en ”fäbovall” i Thaklung. Om och Ashta har gått med oss då Saran och Nima inte var helt säkra på vilka stigar vi skulle ta. De kommer att följa med oss till Banda som vi når i morgon för att sedan gå hem igen när vi går till Jiri för att ta bussen tillbaka till Kathmandu. Fäbovallen sköts av två systrar. Deras mamma bor också här men är sängliggandes. De har några kor och getter på gården och 30 jakar ute på grönbete en bit bort. När vi kom hit i kväll var den ena systern ute och mjölkade så vi fick riktigt färsk mjölk i vår ”Dudh chea” (mjölkte). Vi fick en god Daal Bhat till middag och ska snart gå och lägga oss i en lada som de har gjort i ordning för gäster. Det var lite mulet i kväll och på vägen hit regnade det en hel del under perioder. Nu är vi varma av elden och god mat och våra kläder hänger på tork vid brasan. De har sagt att utsikten är vacker härifrån, så vi hoppas på att det ska klarna upp tills i morgon.

Daal Bhat Expeditionen 2009

Regnigt men vackert på väg till Thaklung
Färsk mjölk i mjölktéet i Thaklung
Vackra vyer i Thaklung
Fridfull fäbovall
Kokt potatis med chili är en populär frukost bland Sherpafolket

28 september

Vi hade en mycket trevlig kväll hemma hos Ashta, hans fru och fyra barn i går. Vi fick god mat – Både buffelkött och kyckling med grönsaker från deras trädgård. Vi lärde oss att rensa ris och skörda majs. Innan middag fick vi dessutom äta så många majskolvar vi klarade av. Helt nyplockade från fältet. Efter några minuter i elden så är de perfekta att äta! Efter frukost i morse så gick vi tillbaka hit till Thade. Idag är huvuddagen på festivalen Dashain och det kommer att bli dans under kvällen och mycket mat. Kvinnorna har tvättat sina hår i dag, målat blomsterslingor med henna på sina händer och klätt sig i sina finaste kläder. Under eftermiddagen har de yngre gått till den äldsta i familjen för att få en så kallad ticka och pengar. En ticka är den välkända röda pricken i pannan, men under festivalen är den betydligt större. De blandar den röda färgen med ris och socker så att det blir lagom kladdigt och lägger sedan ett tjockt lager över hela pannan som en välsignelse.

Det är omöjligt att veta vem som bor var här i Thade för alla dörrar står öppna och folk går in och ut i husen som om de bodde där, även om det skulle vara hos grannen. Det känns som en enda stor familj och i dag går alla runt, runt bland husen och äter mat hos varandra. Vi har redan ätit tre ”middagar” i kväll men nu ska vi snart gå till Om’s hem för att äta ”Middag”. Den här vandringen har verkligen blivit en Gourmévandring! Efter middagen blir det traditionell dans för hela byn i Om & Hari’s mosters hus. Hon är äldst i byn och den mest respekterade. Samtliga familjer har lämnat huvudet av djuret de slaktat till festivalen i hennes hus för att ära henne. Köttet från huvudet har tagits om hand och torkats över matlagningselden och har under dagen getts till viktiga personer i byn, samt till de exotiska gästerna 😀   Även vår guide Saran tycker att detta är annorlunda och spännande. Han sade tidigare i dag att han aldrig varit i en så genuin och traditionell by i Nepal, fast än att han är nepales. Vi har fått uppleva så otroligt mycket spännande de sista veckorna och alla har varit friska trots enkelt boende och mängden nya bakterier vi måste utsatt våra kroppar för – Vi är alla så tacksamma!

Daal Bhat Expeditionen 2009

Vår bärare Ashta med fru och barn
Som blond väcker man mycket nyfikenhet och alla ville se bilder från Sverige.
Hennamålad hand inför festivalen i Thade.
Vår Sherpa Hari's fru och dotter Monica
Vår sherpa Om med fru och Hari's fru och dotter under festivalen Dashain
Hi On Life's guide Christina som nepalesisk "bondmora" i byn Thade.

27 september

I dag har vi ätit lunch hos Hari’s fru (Hari, vår sherpa, är i Kathmandu på kockutbildning) och söta lilla dotter Monica. Vi har gosat med deras bedårande killingar och fått besök av Hari och Om’s bror Ashta som arbetar som bärare för oss. Han har bjudit in oss på middag till hans hem som ligger i grannbyn, Demke. Vi kommer att sova över där då det blir allt för mörkt att gå hem i kväll. I dag har vi också fått besöka den lilla skolan de har här i Thade. Den ligger fantastiskt vackert strax utanför byn men byggnaden är minimal och i otroligt dåligt skick. Troy som är längst i vår grupp kunde röra vid den främre och bakre väggen samtidigt i några av klassrummen. Rummen var mörka mitt på ljusa dagen och det var jordgolv. ”Svart tavla” fanns endast i ett av de tre rummen. Vi var alla eniga om att ta med oss bilder och filmer hem till våra länder för att kunna samla in pengar till en ny skola. Att bygga en ny skola skulle kosta runt 6000 kronor fick vi veta. Det ska väl inte vara så svårt att få till!?

Daal Bhat Expeditionen 2009

26 september

Efter frukost hos Gorkasoldaten och en massa foton och sorgliga farväl så lämnade vi Gharma och de gästvänliga människorna. I handen hade vi alla en vandringsstav gjord av sockerrör, en avskedspresent från den gamla soldaten och hans familj. Efter ca 7 timmars vandring nådde vi slutligen Thade – Våra sherpor Hari och Om’s by. Om Gharma’s befolkning inte var vana vid turister så är de om möjligt än mer ovana här. När vi vandrade genom byn fick vi ett tåg av människor bakom oss som senare länge, länge stod utanför Om’s hus och tittade in på oss. I kväll har vi fått god mat som Om och hans söta fru har tillagat och nu är det bums i säng i byns lilla gästhus.

Daal Bhat Expeditionen 2009

Nyfikna barn i Thade
Thade by night!

25 september

Även i dag har vi gått från hus till hus och besökt familjer, klappat getter, lekt med barn och ätit och ätit och druckit. Bland annat var vi inbjudna till en gammal Gorkasoldat som arbetat i den Brittiska armén. Han hade inte talat engelska på nästan 40 år men klarade av det galant. Han är en av eldsjälarna till Sagarmatha Bal Club och har bland annat donerat marken som klubbhuset står på. Han är över 80 år, en anmärkningsvärd ålder i Nepal och hans sex döttrar och hans son med familjer hade alla kommit hem för festivalen. Han visade stolt upp sitt yngsta barnbarn endast 15 dagar gammalt. Han insisterade på att vi skulle äta frukost hos honom i morgon bitti innan vi lämnar byn – Trevligt! Nu är vi alla dödströtta efter alla upplevelser och all mat så nu störtar vi i säng.

Daal Bhat Expeditionen 2009

24 september

Vi har blivit bemötta som kungar och drottningar under hela dagen. I morse hade barnen i klubben en dansuppvisning och när vi äntrade lokalen de uppträdde i, hade barnen ställt upp sig på led och gav oss blomsterbuketter och kator. Med famnen full av blommor fick vi sitta på ett podium att ta emot barnens applåder och jubel. Det var en fantastisk känsla att se att våra ekonomiska bidrag har använts så väl. Sagarmatha Bal Club är en klubb där barn kan få utveckla sina talanger inom sport, sång, dans, samt även mer teoretiska områden. Många barn på Nepals landsbygd får aldrig en chans att studera vidare eller utveckla sina talanger då det inte finns pengar i de små byarna. Här syntes det att barnen lärt sig att vara nyfikna och ta för sig. De vågade prata engelska med oss och hade drömmar om att bli läkare, lärare eller guida turister i Himalaya – Härligt att se!

Resten av dagen var vi inbjudna till olika hem på mat. Det känns som om vi har ätit och druckit hela dagen. Familjer som inte har mer än ett enda rum där de lagar mat, sover och arbetar i har bjudit oss på fantastisk mat och dryck. Det är gripande att se deras generositet och även om de inte kan tala ett ord engelska så pratar de på för fullt på nepalesiska – Det är bara att nicka och le. Jag tror att vi alla tar med oss mycket speciella minnen från de här dagarna. Vi västerlänningar kan lära oss mycket från de här människorna.

Daal Bhat Expeditionen 2009

Sagarmata Bal Club
Äldre man med kärt barnbarn, Gharma.
Vi fick lära oss att binda majskolvar.
Lycklig kvinna i Gharma

23 september

Oj vilket mottagande vi har fått här i Gharma! Efter en rätt lång vandring kom vi fram till vår Sirdar Nima’s by Gharma vid sjutiden i kväll. På vägen gjorde vi ett kort stopp hos Nima’s svärföräldrar som bjöd in oss på te. Deras hus ligger ca 20 minuter från själva byn och de har bjudit in oss alla på lunch i morgon. Nu finns det inga lodger längre. Vi är helt utanför alla vandringsleder och turiststråk. En familj i byn som har ett rymligt hus har öppnat sitt hem för oss och vi har alla fått en skön säng att sova i. Festivalen ”Dashain” har just börjat här i Nepal så barnen är lediga från skolan och familjerna samlas för att fira med mycket mat och umgänge. Här i byn finns en klubb för barnen ”Sagarmatha Bal Club” som Hi On Life stöttar. Familjen vi bor hos har bjudit in ett helt gäng av barnen till vår välkomstmiddag. Det var en fantastisk upplevelse att få äta middag med alla barnen och lära känna dem lite grann. Vi är riktigt exotiska här i byn då de inte är vana med att få besök av västerlänningar. Grannarna har kommit förbi för att få en glimt av oss och barnen vill sitta i knät och har dragit i mina blonda flätor. Vi kommer att stanna tre nätter här. Ser fram emot det!

Daal Bhat Expeditionen 2009

22 september

I dag är vi lite sega i benen. Först gick vi ner från dryga 2000 meter till 1600 meter och passerade floden Dudh Koshi en sista gång, för att sen klättra upp till Takshindu passet som ligger på ca 3000 för att sen igen gå ner till Ringmo på dryga 2800 meters höjd. Det var fint väder och näst intill lite för varmt. Där det fanns vatten duschade vi huvudet och blötte ner våra tröjor helt i det iskalla vattnet innan vi tog på dem igen. Höjdmetrarna känns i benen och det var underbart att få ta av sig kängorna och sätta sig framför brasan här i köket. Som vanligt är vi ensamma på lodgen och frun som sköter den har sett till att vi är mätta och belåtna. Lodgen här i Ringmo är omringad av äppelodlingar så vi har passat på att äta god äppelpaj och fått smaka på husets hemgjorda äppelvin. Nu är det definitivt sovdags!

Daal Bhat Expeditionen 2009

21 september

Dagens vandring var fantastiskt vacker med sockerrörsodlingar och majsfält längs med leden. Vi nådde Kari Kola lagom till lunch och beslutade oss för att stanna här över natten. Vi bor på en lodge precis vid byns praktfulla kloster. Byn ligger högt upp och har en fantastisk utsikt. Det är vår bärare Dorje’s syster som driver lodgen vi bor på och även här har vi blivit välkomnade in i köket i stället för själva ”restaurangen” Det är alltid lika trevligt att få ta del av, eller bara beskåda, matlagningen i dessa enkla kök. Kari Kola är som ett enda stort skafferi – eller ska jag säga växthus… På varenda liten odlingsbar mm. växer majs, sockerrör, solrosor, bönor, gurkor, aubergine, ärtor, linser, spenat, blomkål, chili m.m. När middagen lagades i kväll hämtades alla grönsaker från trädgården och som ”snacks” innan middagen fick vi de mest ”färska” popcorn vi någonsin ätit! Som turist i Nepal får man ofta höra att man ska vara noggrann med hygienen och vara försiktig med vad man stoppar i sig, speciellt i enkla förhållanden på landsbygden – Och visst är det väl så, men nu har vi ätit det mesta och ingen av oss har haft några som helst problem med magen. Det här har blivit en riktig ”Gourmé vandring” då, förutom vyerna och folket, maten har kommit att stå i centrum. Alla lodger har ”sin” Daal Bhat att bjuda på och även om annan mat erbjuds så har det blivit standard att hela gruppen beställer husets Daal Bhat. För er som inte är insatta i vad Daal Bhat innebär så kan vi berätta att Daal är linser och Bhat är ris. Till detta serveras olika curry (”grytor”) av grönsaker eller kött. Dessutom finns det alltid ytterligare ett par tillredda grönsaker och kanske en chutney till. Det finns otaliga varianter och även om man äter det varje dag tröttnar man inte på det. Hej så länge!

Daal Bhat Expeditionen 2009

Klostret i Kari Kola
Söt flicka i Kari Kola

20 september

I kväll befinner vi oss i en liten by som heter Puiya. En ung kvinna driver lodgen vi bor på och då vi är ensamma på lodgen har vi placerat oss i det hemtrevliga köket. Här har en del hjälpt till med matlagningen medans andra har passat den lilla 2-åriga sonen. Nima gick till granngården och köpte en kyckling som vi har tillagat och snart ska få njuta av. Vandringen hit var vacker och kantades av skogar och små byar. Barnen vinkade och ropade ”här kommer de med blå ögon” när vi passerade och getter och höns sprang runt våra fötter. Vi har fått en försmak av det ”riktiga” Nepal.

Daal Bhat Expeditionen 2009

19 september

En mycket grön och vacker vandring ner till Benkar i dag. Nu börjar vi möta turister! Säsongen har så smått börjat komma igång och på stigarna möter vi Fransmän, Britter och Israeler. Alla lika rena, välrakade och förväntansfulla. Vi ser nog, trots varm och skön dusch i Namche, lite luggslitna ut. Det syns tydligt att vi har varit ute på äventyr några veckor… Med tydliga märken efter glaciärbågarna och med flertalet ”kator” (silkeshalsdukar som ges inom den buddistiska kulturen för god tur) runt halsen vandrade vi på lätta fötter ner från Namche. Kvällen har bjudit på makalösa vyer över Thamserku och nu är det dags för middag. I morgon viker vi av från leden mot Lukla mot nya äventyr!

Daal Bhat Expeditionen 2009

18 september

Full fart i Namche! Maila vänner, skumma igenom svenska och australiensiska internettidningar, shoppa lite inför resten av vandringen, tvätta kläder m.m. . Så kallad ”jak stek” med pommes till middag, ackompanjerat med ett glas rött vin. Det känns riktigt som man har kommit tillbaka till civilisationen. I morgon lämnar vi den igen – Det ska bli spännande! Nya stigar för samtliga förutom våra sherpor och bärare – Det är ju hem till dem vi ska!

Daal Bhat Expeditionen 2009

17 september

Åter i Dingboche efter en rask promenad ner från Island Peak Base Camp. Efter noga övervägande beslutade vi oss för att se oss som besegrade av berget och siktade in oss på vår andra del av expeditionen – Vår vandring ut på nepalesiska landsbygden, långt bort från alla turiststråk.

Här på Sonam Friendship Lodge har vi ätit god Daal Bhat och lyssnat på Ang Sonam’s alla fantastiska klätterhistorier. Alla i gruppen mår utmärkt. Efter att ha varit på 6000 meter så känner man sig som en elitidrottare här på dryga 4000 meter. Fast nu ska det allt bli bra skönt att sova – Go natt!

Daal Bhat Expeditionen 2009

16 september

Nehej, det gick inte för oss heller. Engelsmännens guide sade att vi behövde en stege – FEL!! Med två stegar hade vi kanske kommit över svårigheterna i glaciären. Vi försökte i över en timme med olika alternativ men utan succé. Trots pangväder och starka klättrare i gruppen fick vi ge upp. Trist!

Nu är vi i alla fall tillbaka i BC och ska äta en rejäl middag och Nimas goda Chokladtårta. De flesta har tagit en tupplur under eftermiddagen och har återhämtat sig efter toppförsöket. Nu är frågan, ska vi försöka få tag på fler stegar eller ska vi se oss besegrade av berget? Vi får se vad middagens samtal leder till…

Daal Bhat Expeditionen 2009

Soluppgång över Khumbu. Foto taget strax under Crampoon point, Island Peak.
Vår klättersherpa Ang Namge Sherpa och vår guide Saran på väg up för glaciären.
Ang Namge på glaciären, Island Peak
Ang Namge och Saran försöker hitta en väg genom glaciären, Island Peak
På grund av "den där" når vi inte toppen! Besvikna miner från klättrare.
Overkligt blå blommor på vägen ner från Island Peak.

15 september

Nu sitter jag i High Camp på ca 5600 meter och skriver. Vandrade upp hit i eftermiddags efter en lugn och skön dag i Base Camp. Gjorde inte mycket mer än packade och åt och drack. Det känns att vi är på hög höjd då det är ordentligt kyligt här. Vi ska äta pasta med lax nu för att få i oss ordentligt med kolhydrater och nyttiga fetter som kan behövas under klättringen i morgon. Sen bums i säng. Väckarklockan ringer 03:00 i morgon bitti. Det är helt stjärnklart så vi hoppas att morgondagen blir fin. Håll nu tummarna för att vi tar oss förbi de där sprickorna…

Daal Bhat Expeditionen 2009

14 september

I dag har vi gått igenom klätterutrustningen och utsatt oss för lite mer höjd genom att gå upp till High Camp. Engelsmännen kom ner med ledsna miner då de fått vända pga av glaciärsprickor. Vi bjöd in dem på lunch då de endast hade nudelsoppa med sig. Det är frustrerande ibland att se hur andra expeditioner fungerar. En av Engelsmännens bärare frågade om han fick sova med våra killar för han hade ingenstans att sova och både guiden och bärarna åt middag hos oss i går kväll. Det är ofattbart att det finns expeditioner som slår upp läger på över 5000 meters höjd utan att ha tältplats åt samtliga i personalen, samt ordentligt med mat till personal och expeditionsmedlemmar. De två bärarna hade fått 5 ”Tibetan Breads” att dela på till middag, frukost och lunch. Engelsmännen var otroligt tacksamma över den 3-rätters lunch vi bjöd dem på och vandrade trötta men mätta neråt Lukla igen med en aningens besvikna miner efter att ha fått ge upp målet om toppen av Island Peak. Hur ska det nu gå för oss? Vi har meddelat vår klättersherpa ”Ang Namge Sherpa” som kommer upp i morgon att han behöver ta med en stege så att vi kan parera glaciärssprickorna. Håll tummarna för oss!!

Daal Bhat Expeditionen 2009

13 september

Livet är härligt! Vi har hela baslägret för oss själva tillsammans med de tre brittiska killarna och deras guide och bärare. Våra killar har rest ett stort mäsställt, ett kökstält, samt flertalet sovtält och ett toalettält. Vi har vår egen lilla by här med svenska, australiensiska och nepalesiska flaggor på tälten. I mässtältet står en termos med hett vatten, en annan med het mjölk, samt alla världens olika förpackningar av teer, choklad, sportdrycker, kaffe etc. Det är viktigt att man dricker mycket här uppe, annars klarar man inte av höjden lika bra. Luften är torr och man andas mycket mer för att få i sig tillräckligt mycket syre och då förlorar man mycket vätska. I kökstältet hänger kycklingar i taket och tunnor med ris, pasta och andra torrvaror kantar väggarna. På en ”naturlig köksbänk” står korgar med grönsaker och en massa, massa vitlök och ingefära. Det hänger en stor Primus fotogenlampa i taket och det är alltid varmt och trevligt i detta tält. Visst är det bra på lodgerna men inget slår vårt basläger!! Vägen ut var vacker och bjöd på storslagna vyer av bl a Lhotse. Som vanligt är det några Koreaner som försöker att bestiga Lhotse från sydsidan. Vi har spanat under vandringen och försökt få in deras radiokanal, men utan resultat. Ingen har överlevt sydsidan tidigare men de ger helt enkelt inte upp. Vi får se hur det går den här gången. Vi har det i alla fall gott här i Island Peaks basläger och alla mår förträffligt!

Daal Bhat Expeditionen 2009

Island Peak Base Camp - Sämre utsikt kan man ha...
Vår guide Saran och vår Sherpa Om hälsar god morgon med hett te i BC

12 september

Strålande sol, blå himmel, fantastiska vyer och grönsaksomelett till frukost. Spenderade sedan ett par timmar under förmiddagen vid internet caféet i Dingboche. Där kunde våra expeditionsmedlemmar meddela sina nära och kära att allt är gott, samt föra över foton från kamerornas minneskort till cd skivor. Efter ett par timmar av input från det ”verkliga livet där hemma” så var alla mer än redo att fortsätta sin vandring i detta bekymmerslösa och magiskt vackra land. Vi nådde Chhukung ett par timmar efter lunch. Här har vi tagit vara på det fina vädret och tvättat lite kläder. Här på lodgen bor även tre brittiska killar som är på väg ut till Island Peak. De går till baslägret i morgon och går direkt från baslägret mot toppen dagen där på. De har gått rakt upp från Namche Bazar och vi är lite oroliga att de inte är tillräckligt acklimatiserade. De ser dock starka ut även om de känner av huvudet så vi hoppas på det bästa. Vi är däremot rejält laddade, acklimatiserade och i finfin form. Ser verkligen fram emot de närmsta dagarna!

Daal Bhat Expeditionen 2009

Blyg pojke i Dingboche.
På väg mot Island Peak BC. 8000-metersberget Lhotse i bakgrunden.
Mot Island Peak!

11 september

Phu! Nu är vi lite möra i benen… Kl. 05 i morse knatade vi upp för Kala Pathar för att se vyer av Mount Everest, Pumori, Nuptse m.m. Vädret var helt ok och vi stannade ett par timmar uppe på toppen innan vi gick ner igen. Efter en rejäl brunch i Gorak Shep vände vi neråt mot Lobuche och Thukla. Sen eftermiddag kom vi fram till Dingboche och Sonam Friendship Lodge. Vi är enda gästerna i deras, för säsongen, helt nyrenoverade och tillbyggda lodge. Ang Sonam och hans härliga fru har tagit väl hand om oss och bjudit på fantastisk curry på buffelkött till ris och goda grönsaker. Flera av oss har till och med lyxat till det med en dusch! Härifrån är vyerna över Island Peak strålande. Molnen skymde vyerna i eftermiddags men vi hoppas på bra väder i morgon bitti.

Daal Bhat Expeditionen 2009

Mäktiga Nuptse, taget från Kala Pathar.

10 september

Efter en god frukost tog vi oss an uppförsbacken till den stora minnesplatsen strax ovanför Thukla. Där tittade vi på de olika monumenten som finns över kända och mindre kända klättrare som gått bort på något av de stora bergen här i området. Utsikten över Ama Dablam, Taboche och Cholatse var hänförande. Vi fortsatte vår vandring till Lobuche där vi åt lunch och gick sedan vidare mot Gorak Shep – Mount Everest gamla basläger. Det tog ovanligt lång tid att komma fram i dag. Vi har inte vandrat här uppe så pass tidigt på säsongen tidigare och det var fascinerande att se hur mycket vackra blommor det växer i denna karga miljö på 5000 meters höjd. Hoppas kunna lägga ut lite bilder på de små underverken. Gorak Shep ligger på 5 180 möh och en del av gruppen känner av höjden en aning genom en mild huvudvärk. I kväll kommer vi att ta det lugnt och ladda inför morgondagens bestigning av Kala Pathar. ”Sovratri” – God natt – önskar

Daal Bhat Expeditionen 2009

Blöljande blommor på 5000 meters höjd
Dessa blommor på väg till Gorak Shep fick oss att häpna - Vilken färgprakt!

9 september

I dag har vi upplevt det mesta under 12 timmar. Gröna blomstrande ängar, klippa & grus samt knädjup snö. Dessutom blå himmel och snöoväder. Vi vandrade över Cho La passet, 5 300m. Åh vad roligt det var! Vi började vid 6-tiden på morgonen och njöt av de tidiga solstrålarna då vi vandrade upp över gröna vackra kullar. En av våra bärare, Dorje, visade olika medicinska växter som används flitigt av lokalbefolkningen – otroligt intressant att höra honom berätta om allt vad naturen har att erbjuda. Troy dokumenterade flitigt med sin kamera. Efter ett par timmar nådde vi fram till den branta och steniga ”stigen” upp mot själva passet. Vi fick gå non-stop på vissa sträckor då det är risk för stenras så här tidigt på säsongen. Väl uppe på toppen av passet möttes vi av snöfall och ett vintervitt ”andra sidan”. Vi knöt in samtliga med rep och med stegjärn på förste och siste man så tog vi oss ner för glaciären, större delen av vägen i knädjup snö. Det var helt vitt i luften och utan våra rutinerade guider hade vi aldrig hittat ner. Med Saran i täten kunde vi nu i stället njuta av detta snöiga och vintriga landskap, något som våra australiensare i gruppen uppskattade enormt! De är ju inte direkt bortskämda med snö… Efter en sen men välförtjänt lunch i Zongla så fortsatte vi till Thukla. Här har vi njutit av popcorn och öl efter en god Dal Bhat och skall nu glada och nöjda krypa till sängs. Alla mår prima!

Daal Bhat Expeditionen 2009

På väg mot Cho La
Snöigt på passet Cho La
På väg ner för Cho La glaciären

8 september

Vilken dag!!

I dag hade vi en kort vandring tvärs över Ngzumpa glaciären (Nepals största) till Cho La passets ”basläger” Thagnak. Det brukar ta ca 3 timmar. När vi kommit hälften av vägen och står i mitten av glaciären inser vi till vår förskräckelse att stigen är bortspolad av monsunen. Glaciären är full av stora sjöar i ett ”månlandskap”. Isen är nämligen helt täckt av grus och sten. Hur skulle vi ta oss över glaciären nu?? Våra killar diskuterade våra olika alternativ och räknade in mat, vatten och väder och det såg slutligen ut som om vi skulle behöva gå ner genom dalen vi kommit och gå runt massivet mot Everest BC. Helt plötsligt dyker två stycken sjungandes kvinnor upp på den bergskam varifrån vi vandrat från Gokyo. Det var mor och dotter som kollat till sina jakar. De hade tagit sina jakar över glaciären ett par dagar innan. De visste vilken väg vi kunde ta och vandrade glatt med oss ¾ av vägen över den stiglösa glaciären, skrattandes och pratandes. Vilka människor det bor här uppe! Sherporna är helt fantastiska! Vi var alla oerhört rörda och tacksamma över deras generositet. När de lämnade oss hade de fyra timmars tuff vandring innan de nådde värmen igen, men det verkade inte bekymra dem. Thagnak är en paradisvacker plats med gröna ängar, glittrande bäckar, fridfullt betande jakfamiljer och vita skyhöga toppar runt om. Här kommer vi att sova gott!

Daal Bhat Expeditionen 2009

Mor och dotter som ledde oss över Ngzumpa glaciären.

7 september

I dag har vi anlänt till vackra, vackra Gokyo 4 800m. Troy och Saran har näst intill krupit fram under dagen då de har fotat alla vackra och ovanliga blommor som kantat vår stig. Båda har stort naturintresse så mer eller mindre varenda sten och blomma har analyserats. Kvällen bjöd på makalösa vyer av Cho Oyu, Cholatse, Thamserku och Kangtega med en mörkt blå himmel till bakgrund.

Daal Bhat Expeditionen 2009

Blommor längs med stigen till Gokyo
Utsikt över Gokyosjön och Renjo La från Gokyo Ri
Vyer från Gokyo. Cholatse, Taboche, Kangtega och Thamserku i horisonten!
Kangtega och Thamserku!

6 september

Lång dag i dag. Efter en stigning på 400 höjdmeter genom en frodig skog upp till Dole på 4 200m så fortsatte vår vandring längs med bergssidan till Machermo på 4 410m. I dag mötte vi de första jakarna för säsongen. De är ute på grönbete nu och laddar för fullt inför den kommande höst- och vintersäsongen. Många små söta jakkalvar skuttade runt i gröngräset och förgyllde vår tur. Det är näst intill tomt när det gäller turister och många lodger är stängda. De som är öppna tar dock extra väl hand om oss. Mannen som äger lodgen här i Machermo har bestigit flertalet 8000-meterstoppar och berättade spännande klätterhistorier för oss i kväll framför den sprakande och värmande elden.

Daal Bhat Expeditionen 2009

5 september

Bortsett från några regnskurar i början av dagen har vi haft perfekt trekkingväder hela vägen till Phortse Tenga som ligger ensligt i en trolsk skog vid Dudh Koshi floden. Alla mår utmärkt och livet är trivsamt.

Daal Bhat Expeditionen 2009

4 september

Namcheborna berättade att de inte haft så fint väder på 3 månader som i dag – Snacka om tur! Troy och Nima som var extra morgonpigga smög iväg redan kl 06 för att få en första glimt av Everest. De var dock tillbaka till frukost och kl. 08 så gick vi i samlad trupp mot Everest View Hotel. Vi vandrade över blomstrande kullar och fick njuta av fantastiska vyer och en kopp ”Hot Lemon” innan vi återvände till Tashi Dele Lodge för lunch, väl acklimatiserade! Under eftermiddagen kom åskan och regnet och då passade vi på att prova ut storskor och stegjärn till vår bestigning av Island Peak. Vi har fått information om att bron vid Thukla har raserats av monsunregnet så vi tar vägen via Gokyo och Cho La Passet istället – Det ska bli spännande! Nu är det middagsdags!

Vi hörs!

Daal Bhat Expeditionen 2009

Första glimten av Everest
Troy och Namche Bazar

3 september

I dag har vi vandrat upp till Namche. Trots monsun så hade vi finfint väder! I Monjo där vi stannade för lunch blev vi inbjudna i köket och åt en god lunch tillsammans med lodgeägarna.

Det blev ett kärt återseende i Namche där Tashi Dele Lodge tog emot oss med öppna armar. Sonen Dawa som blivit nästan ett år äldre sedan sist visade stolt upp sin nya skoluniform och ”Ama”, farmor i familjen, var lika sugen som vanligt på att utmana våra killar i kortspel. Hela gruppen mår bra och förväntningarna på morgondagens vyer från Everest View Hotel är enorma – Måtte det bli bra väder!

Daal Bhat Expeditionen 2009

2 september

I morse flög vi upp till Lukla och Khumbu 😀

Vår lilla grupp har vandrat till Benkar och har precis ätit en god kycklingcurry som våra egna killar fixade till i tehusets kök. Det märks verkligen att det är ”off season” då det är näst intill tomt på lederna. Dessutom så är det så grönt och vackert. Har aldrig sett så mycket blommor tidigare här i Nepal. Alla mår prima och det är härligt att vara tillbaka bland Himalayas toppar igen!

Vi hörs!

Daal Bhat Expeditionen 2009