Vi gjorde det!! 😀

I dag torsdag den 8 april sÄ nÄdde vi Everest Base Camp!  Vi Àr Àr sÄ glada!

Vandringen frĂ„n Dingboche till Lobuche (4900m) dĂ€r vi sov i gĂ„r var tung.  Först skulle vi upp till kammen ovanför Dingboche och sen gick stigen över en stor grĂ€sig platĂ„ med stengĂ€rdesgĂ„rdar och en del smĂ„ stenhus – Det sĂ„g nĂ€stan ut som om man var i England!  Vyerna var sjĂ€lvklart lĂ„ngt ifrĂ„n Engelska, med de pampiga topparna Taboche och Cholatse pĂ„ sidan om oss, Ama Dablam bakom oss och Lobuche Peak framför oss.  Sakta men sĂ€kert tog vi höjd och lagom till lunch nĂ„dde vi Thukla dĂ€r vi skulle Ă€ta.  Emma mĂ„dde inte alls bra och ville helst bara vĂ€nda.  Hon var inte ensam… Mats och Steven kĂ€nde Ă€ven de av huvudvĂ€rken. Efter noga övervĂ€gande av Saran sĂ„ beslutade han att vi sakta skulle fortsĂ€tta sin vandring.  Med lite peppning och mycket ”bistari bistari”  (=sakta sakta pĂ„ nepalesiska) sĂ„ fortsatte vi upp för gĂ„rdagens tuffaste stigning.  FrĂ„n Thukla sĂ„ Ă€r det nĂ€mligen en rejĂ€lt lĂ„ng och brant backe upp till en vacker minnesplats.  Vid minnesplatsen kunde vi vila ut ordenligt och titta pĂ„ alla minnesmonument över de som förolyckats pĂ„ de stora topparna i omrĂ„det.  Vyerna var makalösa och de tusentals böneflaggorna som vajade i vinden ramade in de vita 6000-meterstopparna runt omkring oss.  Sen rundade vi massivet och svĂ€ngde in i dalen dĂ€r KhumbuglaciĂ€ren frĂ„n Mount Everest drar fram och fortsatte vĂ„r vandring lĂ€ngs med den, pĂ„ nĂ€st intill platt mark hela vĂ€gen till Lobuche.  PĂ„ lodgen i Lobuche sĂ„ spelade vi ett kortspel som heter Chicago och Emma vann överlĂ€gset.  Kanske var det det som gjorde att hon mĂ„dde bĂ€ttre nĂ€r kvĂ€llen kom? 😆   I vilket fall som helst, sĂ„ verkade alla var helt ok och alla var glada att de inte gett upp tidigare under dagen.

I morse gick vi upp i ottan och började vĂ„r vandring ut till Gorak Shep, Mount Everest gamla baslĂ€ger, som ligger pĂ„ 5100 meter.  Naturen har blivit mer och mer karg och stenig och det mĂ€rks att man Ă€r högt uppe bland Himalayas toppar.  Vi följde Khumbu glaciĂ€ren som ser ut som en stenöken uppĂ„t mot Everest och förundrade oss över landskapet.  Upp och ner, upp och ner.  Ibland sĂ„g vi knappt var stigen gick bland alla stora stenblock.  Efter nĂ„gra timmars vandring nĂ„dde vi till slut Gorak Shep, Ă„t lite brunch och fyllde pĂ„ vĂ„rt vatten, sen bar det av igen – mot Mount Everest Base Camp – 5300m!! VĂ€dret var oslagbart.  KnallblĂ„ himmel och strĂ„lande sol!  Han dĂ€r uppe mĂ„ste verkligen tycka om oss   😎  . Runt lunch nĂ„dde vi slutligen baslĂ€gret och det var en storartad upplevelse!  Bilder och mer detaljer om besöket kommer vid senare blogginlĂ€gg.    Vi mĂ„r toppen allihopa Ă€ven om vi Ă€r vĂ€ldigt trötta.  Emma sjöng hela vĂ€gen tillbaka hit till Gorak Shep!  I morgon bitti ska vi bestiga Kala Pathar (5545 m) och sen gĂ„ ner hela vĂ€gen till Pheriche.  Vi hoppas att det finns fungerande internet dĂ€r, sĂ„ att vi kan berĂ€tta lite mer och kanske ladda upp lite bilder.  Nu Ă€r det dags för lite mat och sen blir det en riktigt tidig kvĂ€ll, dĂ„ klockan ringer innan solen gĂ„tt upp i morgon bitti.

Lyckliga kramar till er alla!!

Emma, Mats, Steven, Paul, Saran och Nima med team

We made it!!

Today we reached Everest Base Camp and we are all tiered but very happy.  Since we wrote from Dingboche we have had a couple of tough days of trekking.  We have all had a little bit of head ache, but now we are feeling pretty well all of us.  The landscape up here is very rocky and we have followed the Khumbu glacier for the last two days.  The mountains around us are 6-7- and 8000 meters high and it is easy to feel ”small” in this mighty nature.  Early tomorrow morning we are going to climb Kala Pathar 5545m and after breakfast we are heading down all the way to Pheriche.  Take Care!

En kommentar till “Everest BC/Renjo La & Lobuche Peak Expedition”

  1. Hanna Jansson skriver:

    Grattis till er!
    Ni gjorde det!!! Superduktigt, Àven om jag inte har den minsta aning om hur det kÀnns att fÄ alla höjdrelaterade Äkommor. Men ni berÀttar sÄ levande om det att man nÀstan förstÄr det.

    Kramar
    Hanna

Lämna en kommentar