Hej alla där hemma! Det är så härligt att få läsa era lyckönskningar och varma hälsningar! Tusen tack – det betyder så mycket! Här kommer en hälsning från Gorak Shep före vi ger oss av mot Pheriche.
Vi var ett stort gäng som gick ut till Everest BC i går – Emma, Mats, Steven, Paul, vår guide Saran, vår Sirdar Nima och vår Sherpa Om. Detta är det speciella med Hi On Life – där blir gruppen en viktig del av vandringen och man följs åt… Många andra guider skickar iväg gruppen med en sherpa till BC och Kala Pathar medans gruppens guide och sirdar dricker the i Gorak Shep. Men inte här! Gemensamt nådde vi det nygjorda monumentet för baslägret, inte långt från Russel Brice tält. De lät oss dock inte gå in i själva lägret på grund av infektionsrisk. Klättrarna som har tränat, sparat pengar (flera hundra tusen kronor) och förberett sig under flera år, gör verkligen ALLT för att inte bli sjuka inför sin toppbestigning av världens högsta berg. Kanske får de bara en chans? Många av Everestkättrarna var iväg för att aclimatisera sig på 6000-meterstoppar – bland annat Island Peak…
I morse bar det av mot Kala Pathars topp på 5 545 meter. Vid sju-snåret lämnade vi lodgen och började vår vandring upp för den stora “kullen” Kala Pathar, som betyder “Svart sten”. I början kunde vi följa en brant stig, men den sista biten var så pass stenig att vi behövde använda både händer och fötter. Vi kom alla upp på toppen!!! Tjoho 😀 Toppen var “luftig” med en massa nepalesiska böneflaggor och en svensk ängel. En Svensk ängel???!! Jodå det stämmer. Unite Hope Project som placerar ut änglar på strategiska platser runt om i världen har satt en ängel även här. Läs gärna den gripande berättelsen om när de placerade ängeln på Kala Pathar här.
Allt var så vackert – Det var nästan overkligt! Vi stod där, högt uppe i Himalaya och såg Mount Everest blicka ner på oss. Om en dryg månad, mitten/slutet av maj skulle det stå människor högt där uppe på toppen. Vi slöt ögonen för en stund och reflekterade över vår vandring. Vad våra tankar kan begränsa oss! För ett par dagar sedan ville några av oss vända för att gå ner igen – vi skulle aldrig orka, aldrig klara av det… Men nu stod vi här på toppen av Kala Pathar, 5 545 meter över havet, och insåg att de begränsningar vi såg för ett par dagar sedan, bara var något vi målade upp för oss själva. I verkligheten klarar vi av mycket mer än vad vi tror! Det gäller nog alla människor…
Emma och Mats beskrev det så bra: “Vi har aldrig provat droger men här känner man sig verkligen “high” – Hi On Life!” och Emma tillade ” Jag kommer nog inte kunna sluta att le på åtminstone en vecka…”
/Emma, Mats, Steven, Paul, Saran och Nima med team
Today we climbed Kala Pathar 5 545 meters. The views where spectacular since the weather was great and we all made it to the summit! 😀 What a feeling – talk about “Hi On Life!!” The summit is covered with Nepali prayer flags and have a Swedish angel standing just next to it. Swedish Angel?? Yes, that is correct. Unite Hope Project have put one of there angels on the summit – read more about it and see beautiful photos here. We stayed at the summit for quite some time to take photos and enjoy the views before we descended to Gorak Shep. Soon we will start walking all the way down to Pheriche. Talk to you later!
