Acklimatiseringsdag i Dingboche!
I morse mådde Emma som en prinsessa och hon sade att hon kände sig som en ny människa -Härligt! I dag kände dock Mats av höjden en aning. Att man känner av den höga höjden är inget ovanligt. Våra västerländska kroppar är inte gjorda för att vistas på den här höjden och konstigt vore det väl om de inte reagerade. Det första och vanligaste tecknet på att man är på hög höjd är att man brukar få springa på toaletten titt som tätt. Detta gör att man ständigt måste tänka på att dricka en massa vatten så att man återställer vätskebalansen i kroppen. En del kan drömma lite konstiga drömmar och kanske vakna mitt i natten av att man måste kippa efter andan. Kroppen reglerar nämligen inte andningen av sig själv och då procenthalten av syret är lägre här uppe så måste man andas mer för att få i sig allt syre man behöver. När man vandrar och rör på sig gör man det automatiskt, då man blir anfådd, men i sömnen så fattar inte kroppen att den behöver andas mer och då kan man lätt vakna och behöva dra några extra andetag. Att man har lite “syrebrist” under natten kan också göra att man drömmer en massa konstiga saker. Deltagarnas drömmar brukar kunna vara ett glatt samtalsämne under vandringen. Huvudvärk och lite illamående kan man också känna av, men det kan gå över efter rejält med vila och mycket vatten. Diamox är en tablett som många vandrar använder sig av. Diamox är egentligen framtagen för att ta ner trycket på de som har starr men är välkänd som en god hjälp vid hög höjd. Det Diamox gör är att den sätter fart på vår andning. Vi börjar automatiskt att andas mer och så är den dessutom lite vätskedrivande, vilket gör att man måste dricka ännu mer om man tar diamox. Man ska alltid vara försiktig på hög höjd och vandra tillsammans med en guide som har god kunskap om höghöjdssjuka. Vår guide Saran är fantastiskt duktig och kallas “Doctor Saran” här i Everestregionen då många guider och lodgeägare vänder sig till honom för att fråga om råd om någon är sjuk. Det känns trygt!
I dag har vi vandrat upp över kammen som ligger strax över Dingboche och vidare upp på Nangartshang Peak. Vi behövde ta lite höjd för att morgondagens vandring till Lobuche ska gå enklare. Vädret har varit fantastiskt och vyerna sagolika! Vi har bland annat fått se Island Peak på nära håll och den mäktiga 8000-meterstoppen Makalu. Både Mats och Emma tittade med drömsk blick mot Island Peak, 6 189m – Kanske blir det deras nästa mål efter Everest BC?? Paul har ju redan varit där och alla minnen kom tillbaka från hans lyckade bestigning hösten 2008. Vi var lagom tillbaka till vår lodge för lunch och har spenderat eftermiddagen med att vila, duscha och tvätta upp lite kläder.
Det är fullt med folk här på Sonam Friendship lodge då den välkända “Everest beyond the limit på discovery – Russel Brice” är här med en grupp! Mats mår bättre igen och dagen börjar lida mot sitt slut. I morgon ska vi vandra till Lobuche som ligger på 4900 meter!
Vi hörs!
/Emma, Mats, Steven, Paul, Saran and Nima med team
Beautiful restday in Dingboche! We climbed the ridge above the village and continued up on the peak Nangartshang. Good for acclimatization for tomorrow’s trek to Lobuche 4900m. We have had great views over Island Peak – one of Nepal’s most popular “trekking-peak” (does not mean you can trek up!!) at 6 189 m and Makalu 8463 m – the 5th highest mountain in the world! Back for lunch at Sonam Frindship Lodge and the afternoon we just relaxed. Life is treating us good!
